Klipp ur Kullens Hembygdsförenings årsskrift 1935

Nils Månsson Mandelgren (1913 – 1899). Svensk folklivsforskare, konstnär och konsthistoriker. 

Länk till hela texten om Nils Månsson Mandelgren

Länk till Wikipedia om Nils Månsson Mandelgren

 

Klippt ur årsskiften

Blande de stora gårdarna i Kattarp är det två släktgårdar, som väl fäst sig i Mandelgrens minne. Båda lågo i Östraby och voro säkerligen av de mest imponerande anläggningarna i trakten, bebodda, som de voro, var och en av två åboar. En dylik dubbelgård består av två gårdsfyrkanter med en gemensam länga mellan sig. Entrén till detta väldiga gårdskomplex är hos Sven Jönsson på Östraby n:o 1 inte mindre pampig för sin tid än gården själv: genom en portalartad grind färdas man på en stenlagd väg mellan ett par vattningsdammar och gödselhögar av aktningsvärda dimensioner mot porten i längan. De många utrymmen och boningar, som öppna sig mot den gräsklädda gårdsplanen, skola ej här genomforskas; nämnas må blott, att, när man gått rakt igenom ”stuelängan”, öppnar sig ännu en liten gård med undantagslägenhet och bränslehus omkring. Från denna morfaderns och morbroderns gård hade den unge Nils Månsson knappa hundra meters väg till en minst lika ståtlig dubbelgård, där två mostrar till honom, gifta med bröderna Per och Ola Persson, residerade i var sin gårdshalva. Denna den s.k. Persagården var säkerligen redan då sedan länge en av traktens bäst ordnade och skötta gårdar. Det vidsträckta komplexet av längor låg, slutet som en borg, bakom vallar av ”mökullar” och bränslestackar, inom sig gömmande en stor gräsbevuxen gårdsplan, på mitten delad av en mindre länga. En strängt symmetrisk uppdelning är genomförd i hela anläggningen. Bakom vardera halvan av boningslängan har vardera brodern sin brännesbacke och sitt torv– och brygghus. Uppe vid längans sydvägg mellan bislagen prunka vita, röda och gula törnrosor, men först nedom brännesbacken, bakom en syrénhäck, tar trädgården vid. Också här härskar en klar symmetri. Mitt för vardera länghalvan sträcker sig en bred sandgång rakt ned mot en berså i fonden. På ömse sidor om gangen ligga, närmast boningshuset, fyrkantiga trädgårdsland med blomster och kryddväxter av alla de slag och, längre bort, rotfrukter, ärter, kål, tobak och humle. Resten, närmare 2/3 av trädgårdens utsträckning, upptas av en klöver– och timotejvall, där bortåt hundra fruktträd av olika namngivna sorter växa. Mandelgren vet, att en stor del av dessa liksom andra för orten sällsynta träd, de fyra stora granarna och furorna samt popplarna i ena hörnet av den trädgården omslutande parken, ha planterats av en gårdens forne ägare. Denne (som av allt att döma var Mandelgrens morfars far) har tydligen gjort en uppmärksammad insats i planteringskampanjen i Skåne under 1700–talets senare del: ännu vittnar på samma Östraby n:o 3 ett väggskåp om, att ”Hans Kongelj. Maijt:s Wår Allernådigste Konung GUSTAF Den III.je Hafver med denne Heders Gåfva benådat Nils Persson i Östraby Åhr 1782 för Träds Plantering” – skåpet innehöll en gång två medaljer och en silversked – och ännu reser sig en av Nils Perssons pilar högt över parkens träd.
I dessa båda gårdar har Mandelgren tydligen varit väl hemmastadd som pojke, då han några år i början av 1820–talet bodde hos sin morbror, Sven Jönsson på Östraby Storegård: hans mor hade, som sagt, satt honom i skola hos lärare Hellstedt i Kattarp. Denne höll då redan fast skola i fattighuset bakom Kattarps kyrka, och Mandelgren minnes denna kyrka lik traktens övriga medeltidstempel, med ett långhus, två valvok långt, ett lägre och smalare kor och en avslutande absid samt inventarier, snidade och målade likt dem i Välinge och utförda omkring 1750 av samme Johan Ullberg. Här vid kyrkan har han ocksa haft tillfälle att se åtskilliga festligheter: hur man prydde bruden med en krans, utstofferad med blommor, fjädrar och långa band, och hur man bar barn till dopet i en med glitter och band broderad ”kristningapåse” har särskilt fäst sig i hans minne.
Text content